FAN

Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan
Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan
Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan
Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan
Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan
Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan Fan

</3

Det va länge sen man kände såhär.
När jag tänker efter har jag nog ALDRIG känt såhär förut..
Så förvirrad, så otroligt lessen, så besviken men ändå så jävla kär.
Du förstår nog inte hur jävla mycket jag ÄLSKAR dig.
Jag hoppas att du kommer hit i morron, att du lyssnar på mig och kanske kan ändra dina tankar lite grann.

Har inte gråtit såhär mycket sen... sen jag vet inte när.
Tror att en bit inom mig dog.
Men jag hoppas hoppas hoppas verkligen att den biten kan få lite mera hopp och börja leva så småningom igen, med dig.

Jag vet att jag är dålig på att säga till dig att jag älskar dig.
Jag vet också varför jag är dålig på det, och hoppas att du kommer ihåg när jag berättade för dig.

Känslorna överväldigar mig.
Jag gråter, slutar gråta för jag förstår inte riktigt vad som hänt, gråter igen när jag tänker på vad du sa.
Vill inte det här.
Vill inte att det ska vara sant.
Magen gör ondare än på länge.
Önskar att du kunde komma hit nu, så jag får prata med dig.
Så jag kan få försöka förklara mig.
Det känns ju som att allting är mitt fel.

Men iaf.. jag Älskar Dig!


// Sandra.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0